Autozug genom Tyskland för våra motorcyklar.

Vi vaknade upp till en riktigt varm och fin dag. Solen sken och temperaturen var redan uppe på 31 grader trots att klockan bara var tio. Efter en god frukost tog Hasse och Cecilia ut oss på en sightseeing i Zürich. Vi tog bilen in till centrum av staden och sen gick vi omkring och fick vi se de lite nyare kvarteren, hamnen, kyrkorna, restaurangerna, shoppinggatan ”Bahnhofstrasse” och de härliga gamla gränderna i den äldre delen av Zürich.

Vilka vyer vi såg idag mellan Ansére och Wilembei Wallerau!

Vilka vyer vi har sett idag! Mont Blanc i all sin prakt.

Efter en mysig frukost i det gamla husets matsal gjorde vi oss i ordning och lämnade Villefranche-De-Konflent klockan 10.00. Temperaturen låg på 19 grader och det var moln i dalen men man kunde ana solen på sina ställen. Vi startade i en dalgång men ganska snart kom vi ut på plattare mark efter att först ha kört igenom ett par härliga byar. Småvägarna övergick i allt större vägar och efter några mil blev det tvåfilig motorväg och dessutom riktigt platt landskap.

Vi vaknade till en klarblå himmel och 25 grader på termometern. Idag var planen att åka till och genom Andorra. Klockan 11.00 startade vi från La Panadella med kurs El Serrat i Andorra.

Landskapet var till en början ganska platt med böljade och mjuka kullar men vi såg höga spetsiga berg längre fram. Efter fem mils körning kom vi fram till staden Ponts, en härlig liten stad och sen följde en rad mindre byar, alla lika charmiga. Bergen tornade upp sig mer och mer och vi åkte som i en dalgång med allt högre berg på båda sidorna. Vi fick se den ena härliga vyn efter den andra.

Det blev en natt störd av oväsen. Det snarkades, det sprang folk i korridorerna, det skreks och det bankandes i väggar. Trots det kände vi oss ganska utsövda när vi vaknade för öronpropparna hade nog filtrerat bort det mesta av oljuden. Vid niotiden satt jag på akterdäck och solade lite medan Jochen låg kvar i hytten och läste. Han hade inte sett att jag gått upp före honom och lämnat hytten så först klockan elva insåg han att jag inte låg i min slaf. Vi åt sedan en härlig frukost på Atlantic Café beståendes av kaffe och varma mackor. Sen blev det en lång dag med mycket dödande av tid. De fåtal stolar som fanns var alla upptagna så vi hamnade till slut på flytvästlådorna. Där satt vi och tittade ut över havet. Det var soligt och skönt men det blåste friskt så man fick söka lä för att inte bli helt sönderblåst.

Vi startade dagen på kaféet runt hörnet då frukosten på hotellet var svindyr och något vi inte valda när vi bokade. Vi var lite oroliga för köerna vid Tanger Med så vi startade vår avfärd redan klockan 10.00. Avståndet till Tanger Med var bara fem mil men beräknades av GPS:en till över en timme och vi ville inte chansa. Det var riktigt roliga vägar genom kuperad terräng och det var relativt lite trafik. Solen sken och temperaturen låg runt 24 grader. Vi var framme vid Tanger Med nästan precis klockan elva och möttes av en hop människor som skrek på oss och ville att vi skulle stanna till vid de olika färjekontoren och köpa biljetter. Vi körde förbi då vi redan hade biljett och kom strax till en stor parkering och incheckningsbås för de olika rederierna. Det var naturligtvis kö redan vid vårt rederi GNV men det satt inte någon personal i luckorna. Ganska snart fick vi reda på att de strax skulle öppna luckorna och det gjorde det. Vi lyckades välja rätt kön för vår kö gick snabbast och strax hade vi fått våra biljetter och boardingkort. Vi lämnade parkeringen och åkte vidare mot passkontrollen och tullen och det gick förvånansvärt snabbt att ta sig igenom. De var verkligen ordning och reda på det här stället och alla köade som de skulle. Alla bilarna genomsöktes av hundar och det tog lite tid. Vi fick visa passen hos polisen och vi fick införseldokument stämplade och underskrivna i tullen och sen fick vi åka vidare ner till den stora parkeringen 12.30 parkerade vi hojjarna där.

Klockan halv elva satt vi återigen på motorcyklarna, denna gång med destination Tanger. Dagens etapp beräknades till 25 mil och ungefär 4 timmars åkning. Temperaturen låg på 26 grader när vi startade men det var ganska behagligt ute och faktiskt lite svalt. Dessutom skymdes solen av moln. Efter att ha åkt igenom Rabat i lugnt tempo kunde vi öka takten allt eftersom. Efter drygt en mils körning kom första poliskontrollen och därefter kom det en till efter drygt två mil. Återigen vinkade poliserna glatt åt oss och släppte förbi oss utan problem. Landskapet var platt men det fanns ändå ganska mycket att titta på. Vägarna var dessutom riktigt fina men man fick hela tiden vara vaksam på sina medtrafikanter. Ibland körde man ifatt en åsnekärra, ibland en väldigt långsam moped och ibland hade man helt enkelt parkerat på gatan. Man kryssar över filer och man blinkar sällan när man ska svänga av vägen. Däremot blinkar man när man kör om någonting. Skyltar verkar också bara vara en rekommendation när man kör.

Vi har dessutom sett ett och annat överlastat fordon och i många fall undrar man hur de fått upp allt på flaket eller taket. När vi körde igenom städer så fick man verkligen se upp.

Morgonen startade med en härlig utomhusfrukost beståendes av marockanska pannkakor, kryddigt bröd, melon, ägg, honung, marmelad, kaffe med mera. Det dukades fram massor av varje rätt och man nästan skämdes för att man inte kunde smaka på allt och inte orkade äta upp rubbet. Solen sken redan starkt men temperaturen var behaglig, kanske runt 25 grader.

Halv åtta gick vi ner till frukosten. Vi var idag helt ensamma och först ut av alla. Igår fanns nästan inget kvar av frukosten när vi kom ner strax innan stängningsdags och idag var allt inte ens framdukat. Det fanns inget bröd, inget kaffe, inget te så vi fick t.o.m. fråga efter det. Efter ett tag kom de in med lite rostbröd i alla fall. Så det fick bli en spartansk frukost innan start. Tjugo över åtta gick vi ner till hojjarna och naturligtvis var de återigen inträngda i ett hörn av bilar. Efter lite trixande fick vi ut dem och kunde start vår resa mot Fes.

Idag blev det en riktig slappardag. Vi gick upp sent. Precis så sent att vi hann ta hotellfrukost och det var väl egentligen inte så smart för mycket av det goda på frukostbordet var då redan slut. Det fick bli lite baguette och pålägg med marockanskt te. Att man är i en annan världsdel ser man bevis på lite här och där. Det här klistermärken finner man på bordet i vårt hotellrum.

Högtalarrösten på franska väckte oss klockan 07.00 och förkunnade troligtvis att vi snart skulle anlända till Melilla. Vi hoppade upp ur sängarna och kikade ut genom kabinfönstret och möttes av ett kavlugnt hav, en klarblå himmel och en sol som precis var på väg upp. Det var urvackert och rogivande. Det var lite fjärilar i magen och man undrade hur den här dagen skulle sluta. Båten gick sakta, sakta in mot hamnen och man såg staden torna upp sig och husfönstret reflektera solljuset och man kände något konstigt lugn. Kvart i åtta lämnade vi kabinen och kryssade mellan alla människor i korridorerna och kom till slut ut till motorcyklarna på övre däck. Prick klockan 08.00 lade båten till och strax därefter fick man köra av. Det var massor av poliser som vinkade fram oss och guidade oss ut ur hamnområdet.

Det blev en sovmorgon till halv tio och sen tog vi det riktigt lugnt. Dagens etapp var lite kortare än gårdagens och det skulle ta ungefär tre timmar att nå Almeria så det var ingen panik att ge sig iväg. Strax innan tolv lämnade vi Cartagena. De första milen var som gårdagens resa. Raka vägar i platt landskap med berg på båda sidor. Det var mycket sand, sten, grus och brända marker. Det fanns inte mycket att titta på och till slut satt vi i var sin bubbla och bara nötte mil. Det roligaste under de första tio milen var ett gupp i vägen och det säger väl egentligen allt. Då hände det något i alla fall när vägen hoppade till. För att bryta tristessen blev vi till slut tvungna att köra av den stora vägen och in på mindre sandiga vägar.

Det är inte ofta man blir glad över moln men idag kändes det riktigt härligt att vakna upp och se moln över staden. Det innebar att resan till Cartagena skulle bli behagligare om det var moln och lite svalare temperatur ute. Temperaturen visade dock redan 25 grader när vi steg upp så det skulle nog bli en varm dag. Dagens etapp till Cartagena beräknades till ungefär 30 mil och restiden till strax över tre timmar. Vi gick ut och åt frukost på ett kafé precis utanför hotellet och sen gick vi runt lite i köpcentrumet som låg i anslutning till hotellet innan vi gjorde oss iordning. Dagens etapp får nog tyvärr räknas till den tråkigaste hittills. Det var lite berg och några svängar i början men sen blev det en seg och tråkig transportsträcka till Cartagena. Det var tvåfiliga vägar hela tiden och mestadels raka vägar dessutom och vi höll en marschfart på runt 100 km/h. Landskapet var platt och torrt och bestod till mesta delen av sand och sten. Dessutom fanns det väldigt lite att titta på under resan. Det var något slott på någon kulle men det var nog allt.

Det var mulet och ungefär 20 grader när vi vaknade till vid åttatiden. Efter en snabb frukost packade vi på alla sakerna på motorcyklarna och begav oss iväg mot Valencia drygt 40 mil bort. Vi kom i väg strax efter tio och körtiden beräknades av GPS:en till fem och en halv timme på de lite mindre vägarna. Det tog en stund att ta sig genom Barcelona men sen gick det snabbare då den första delen mest var på motorväg. Redan från start skymtade vi berg i horisonten och ganska snart tornade bergen upp sig allt mer och efter ett par mil var vi framme vid bergen. Det var rätt häftiga berg vi passerade och vi stannade till några gånger och kollade in utsikten vid El Bruc.

Det blev en ganska tidig morgon och vi gick ner till meloncafe* för frukost. Med oss hade vi två frukostbiljetter där man hade möjligheten att välja två drickor och tre andra alternativ. Det fick bli kaffe och festis med en liten sandwich, någon torr wienerbrödsaktig kaka och en yoghurt. När vi lämnade hotellet strax efter 10 såg vi tornen på Sagrada Familia på avstånd och avståndet dit kändes tillräckligt nära för att gå dit. Vädret var perfekt för en promenad med lite moln och en temperatur runt 20 grader. Femton minuter senare tornade Sagrada Familia upp sig och det var en magnifik syn.

Vinden tjöt utanför fönstret och träden vajade betänkligt när vi vaknade vid åttatiden. Det var mörka moln runt omkring oss men det regnade åtminstone inte. Temperaturen var 19 grader men det kändes betydligt kallare. Då det inte ingick frukost på hotellet så gjorde vi oss istället i ordning och åkte runt klockan nio. Vi stannade till vid en matvaruaffär och köpte lite vatten och yoghurt. Det var ett platt torrt landskap vi åkte igenom och vägarna ofta raka och lite tråkiga. Det blåste rejält och det kom rejäla kastbyar emellanåt så man fick vara på sin vakt. Redan vid start skymtade vi bergen längre bort och de kom allt närmare hela tiden. Innan vi nådde fram till bergen ändrade landskapet karaktär. Det blev allt grönare och fler vinodlingar utmed vägarna och dessutom blev vägarna allt krokigare och roligare att köra.

Efter solsken kommer regn.

Idag var det lite molnigt för omväxlings skull men temperaturen var ändå redan uppe i 25 grader. Vi åt en god frukost innan vi packade i ordning allt i rummet. Vi väntade till utcheckningen klockan elva för att fördriva lite av tiden fram till Lottas flyg vid 16.40 innan vi lämnade hotellet och satte kurs mot Notre-Dame de la Garde. Efter en snabb färd genom staden var vi framme. Det var rejält varmt trots att solen skymdes av molnen. Vi gick i sakta mak upp till basilikan. Det var lite lagom med folk vid Notre-Dame de la Garde och vi behövde verkligen inte trängas för att kunna ta lite kort över Marseille.

Det var tre utvilade själar som vaknade till i morse vid halv nio. Gårdagens långa pass kändes redan långt borta när vi satt och åt av den goda hotellfrukosten. Vi startade sedan med lite bloggning då vi tidigare hade haft problem med uppkopplingarna och problem att ladda upp filer och uppdatera bloggen. Runt klockan elva var vi klara och lämnade hotellet. Precis utanför var det liv och rörelse. Längs med avenyn under flera hundra meter var det marknad med massor av stånd och småaffärer.

Varmt och problem att hitta boende.

Klockan åtta tog vi oss ett dopp i poolen. Solen sken redan och himlen var klarblå och det kändes i luften att detta skulle bli en het dag. Temperaturen var redan runt 25 grader. Efter en god frukost gjorde vi oss i ordning och åkte iväg mot dagens mål Cassis, en liten stad i närheten av Marseille cirka 30 mil bort. Vi åkte utefter kusten mot första anhalten San Remo. Vägarna slingrade sig fram utmed kustsidan och det var många smala härliga vägar med massor av kurvor och fin utsikt. Vi färdades i maklig takt och trafiken var behaglig.

Idag öste regnet ner när vi rullade upp jalusierna och det var svarta mörka moln över hela staden. Trots det visade temperaturen på 25 grader. Vi gick ner till hotellfrukosten och möttes av total tystnad. Det kändes som en scen taget ur någon konstig film. Rummet var kalt och trist och det var fyrkantiga bord med vita dukar uppställda i hela rummet och det satt folk vid kanske hälften av borden men ingen sade någonting utan alla satt bara och stirrade rakt fram. Frukostbuffén bestod av diverse kakor, croissanter och konstiga inplastade saker och en liten skål med vita runda bröd. Det fick bli en fantastisk frukost bestående av småbröd med jordgubbsmarmelad och croissanter tillsammans med automatkaffe. Vi packade ihop våra saker och startade först vid tjugo över tio då regnet hade slutat. Det var fortfarande mörka moln över staden men inget regn. Vi åkte en kort tur genom staden och sen började en mäktig färd längs med kusten via serpentinvägar en bit inåt landet. Det var kurviga, härliga vägar genom den ena vackra byn efter den andra och vi hänfördes av utsikten på många ställen.

Varmt, varmt, varmt.

Återigen var Lotta tidigt uppe och tog sig en löptur. Klockan visade på 06.00 och det var en massa människor igång. Det stod fiskare på stranden och på sjön var det fullt med surfare och seglare. Det blåste rejält och molnen låg över staden. Jochen och Jocke gick upp först vid halv åtta och gick då och tog sig ett morgondopp i Gardasjön. Det var svinkallt i vattnet kan jag lova. Allt varmt ytvatten hade blåst ut under natten.

Idag sken inte solen när vi vaknade utan det låg kvar rester från ovädret kvällen innan. Temperaturen var dock 24 grader och det var riktigt skönt ute. Vi startade med en god frukost och sen gjorde vi oss klara för avfärd. Idag hade vi planerat att ta en kortare sprint ner till Riva del Garda eller någon stad i närheten. Avfärden blev också senare än vanligt runt klockan tio och vi startade med att ta den branta trånga gågatan ner från Kandlehof. Vi tankade upp hojjarna och satte sedan kurs mot Riva del Garda. Det första vi passerade var två tunnlar på 2 km och 2,5 km. Därefter kom vi in i en vacker dalgång med branta bergssidor och en väg som följde längs med den ena bergssidan. Vägen kantades av vin- och äppelodlingar och vägen slingrade sig fram i långa svepande kurvor och vi höll ofta farter på runt 90 km/h.

Runt klockan sju vaknade vi till och gjorde oss i ordning. Först på agendan var att försöka ta en cache i Fusch och den låg bara 133 meter från vårt boende strax intill en liten kyrka. Vi vandrade bort i den lite kyliga morgonluften och hittade snart fram till platsen där cachen skulle finnas. Tyvärr gick vi bet på att hitta den så vi fick gå tillbaka tomhänta och istället ta lite frukost. Klockan 09.05 stod vi startklara på den lilla uppfarten till pensionatet. Idag väntade ett fantastiskt äventyr trodde vi och vi skulle verkligen bli besannade. Vi såg de höga bergen på avstånd redan från början och ganska snart startade stigningarna uppför. Solen sken och himlen var klarblå, precis som vanligt. Dock var temperaturen lite kallare och vid start så låg den på 18 grader – helt perfekt att åka motorcykel i. Snart dök det upp en betalstationen och den blev till en slags startlinje. Vi fick en liten dekal och en karta för avgiften och kartan skvallrade om vad vi hade att vänta oss framöver.

Runt femtiden på morgonen dånade den ena stora lastbilen efter den andra förbi hotellet och ibland låg man i sängen och undrade om de skulle klara svängen precis utanför hotellet. På något konstigt sätt lyckades man somna om ganska snabbt trots oljudet. Vi vaknade till på allvar vid kvart i sju och vi kändes oss förvånansvärt pigga allesammans. Vi gick ner till frukosten och välkomnades av det äldre värdparet och åt sedan en god frukost.

Allt närmare alperna.

Tro det eller ej. Lotta satte frivilligt klockan på 06.00 och tog sedan en löprunda i Prag och hon mötte faktiskt en och annan person. Var det inte löpare så var det hemåtsläntrare och festprissar. Lotta sprang ner mot Moldau och sprang längs floden och sedan tillbaks till hotellet igen. Jochen och Jernis låg under tiden och sov gott. Vi var ju tvungna att vara pigga då vi var tvungna att framföra våra motorcyklar på ett säkert sätt och då är ju sömn viktigt. Annars hade vi gärna följt med på en löprunda, eller hur Jochen. Klockan halv elva hade vi checkat ut från hotellet och satte in siktet mot Hallstadt i Österrike.

Ömma fötter.

I dag har de ömma bakarna gått över i ömma fötter. Det har gåtts gata upp och gata ned i 34 graders värme. Klagar Jernis på värmen kanske - Nä. Klagar Jochen och Lotta på värmen – yepp. Men vi tar det från början.

Ömma bakar

Klockan 05.00 väcktes vi av en röst som förkunnade att det var en timmes resväg kvar till destinationen Rostock och det gjordes dessutom på tre olika språk, tyska, svenska och engelska så det var ju bara att stiga upp. Det kändes som om det var alldeles nyss som man slöt ögonen och somnade in. Kvart i sex trampade vi igenom korridorerna ner mot bildäcket med en massa packning men när man skulle ut på bildäcket så var det tvärstopp. Dörrarna gick inte att öppna så där stod vi i full mundering och svetten lackade. Efter en bra stund så lyckades vi få upp dörrarna och vi kunde gå bort till motorcyklarna och ta bort surrningarna. Luften var frisk och skön och temperaturen visade på 12 grader men solen gjorde sitt bästa att lysa upp morgonen och värma på lite. Efter lite strul med headseten så var vi återigen på väg. Idag skulle det bli en lång sprint ner till Prag och planen var att först åka lite motorväg och sedan åka lite mindre vägar. Efter en kort stund kände Lotta att hon var för tunnklädd så det var bara att vika av vid första bästa avfart och ta på mer kläder. I takt med att milen avverkades ökade också temperaturen ute och strax var det återigen dags att stanna så Lotta kunde ta av sig lite kläder. Runt åttatiden började frukostmagen tala och vi bestämde oss för att vika av från Autobahn och in mot en liten stad som hette Neuruppin. Efter en stunds letande kom vi fram till ett litet torg och fann där ett underbart litet café som hette just ”[ka´fe:] wunderbar”.

Klockan 08.00 ringde klockan och väckte oss. Utanför sken solen för en gångs skull och temperaturen låg kring 18 grader. Det såg ut att bli en riktigt fin dag och en perfekt start på resan mot Marocko. Det mesta var redan förberett inför avfärden men nu skulle det sista packas på motorcyklarna. Strax efter tio var allt klart och vi startade upp motorcyklarna och gjorde oss redo för avfärd. De närmast sörjande vinkade av oss.

Nu börjar det närma sig! I augusti bär det av genom hela Europa ner till Marocko. Förberedelserna är i full gång och nu sätter vi fart med att dokumentera allt här på hemsidan. Följ oss på resan här!