Adventure MC Tours of Norway 2017 Dag 3

Måndag 28 Augusti Hamar – Tretten 240 km

Det blev en lång natt. Ljudet från de andra personerna som var uppe och sprang på natten av olika anledningar gjorde att man vaknade till och sedan låg vaken en bra stund varje gång. Till detta kom att Jochen och jag delade ett väldigt litet rum så även syret tog slut. När väckarklockan ljöd kändes det som om man nyss gått och lagt sig. När man tittade ut genom fönstret sken dock solen och vädret verkade riktigt lovande och man blev lite gladare. Efter en liten smörgåsfrukost stod vi klara för avfärd klockan nio ute på grusgården. Innan vi gav oss iväg gav Chris oss en genomgång om hur man ska stå och åka på en motorcykel när man åker grus. Klockan kvart över nio gav vi oss iväg från Hamar med destination Tretten. Vi åkte på en lång rad och tillämpade principen cornerman och sweeper. När man kommer till en vägkorsning så pekar turledaren till andremannen (cornerman) att han ska stanna i korsningen och vägleda de andra på rätt spår och sen när alla passerat och sista man kommer (sweepern) så faller vägvisaren in i ledet precis före sweepern. Det gör att alla någon gång under turens gång blir en cornerman och att man också roterar platser i ledet. Ibland är man först och ibland näst sist. Dagen började med grus, grus och grus. Det var dock enkla grusbelagda vägar till en början men sen blev det lite smalare och trixigare vägar efter ett tag. Det blev mycket åkande under förmiddagen och vi stannade bara till vid ett par tillfällen. Vi åkte igenom flera fina stugbyar och vid ett tillfälle, vid Keiken, stannade vi för utsikten och tog en kortare paus och lite fotografier. Vi passerade bara en avgiftsbelagd vägbom men det löste Björn-Magne galant och betalade vägavgiften för oss alla. Vid flera tillfällen fick vi väja för lösa kossor och får och ibland blev det till att passera djuren som genom en chikan. Klockan tolv stannade vi till för lunch vid en liten sjö i Øyer statsallmenning. Vädret var verkligen perfekt för motorcykelåkning i terräng. Lite mulet väder med en temperatur kring tretton grader. Snart var vi på väg igen och femton minuter senare svängde vi upp på uppfarten till hotellet. Här tog vi och lättade på cyklarna och slängde in packväskorna och sedan delades vi in i två grupper – Espresso och Cappuccino där Espresso var den snabbare gruppen. Vi valde naturligtvis den snabbare gruppen och det valet visades sig senare vara det rätta. Nu blev vägarna lite brantare och smalare och underlaget blev allt lösare. Vi körde på traktorstigar och gångstigar och passerade flera mindre vattenhål. Vi klättrade upp från en dal till en annan och utsikten var emellanåt väldigt fin. Snart kom vi fram till ett mindre vattenverk och sen följde vi vattenkanalen en bra bit. Det enda jag tänkte på då var att inte hamna i vattnet. Om man nu skulle slinta med hojjen och plumsa med den så skulle det bli otroligt jobbigt att få upp den. Allt fortlöpte utan bekymmer i vår grupp men i Cappuccino-gruppen var det en person som besökte diket, dock utan större skador. Klockan fem var vi åter på hotellet. Jochen och jag fick återigen ett litet rum högst upp i huset men denna gång var rummet utrustat med både dusch och toalett – vilken lyx. Vi gjorde oss i ordning och sen gick vi ner i stora salen där det fanns en stor öppen spis med tänd brasa. Vi satt och pratade en bra stund med Björn-Magne. Klockan sju serverades middagen i matsalen. Det var en underbar utsikt från matsalen men det var inte det enda som var underbart. Maten vi fick smakade fantastiskt gott och vi bjöds på en hjortgryta med mosad potatis och rårörda lingon och till efterrätt blev det glass och citronfromage. Klockan är nu strax efter nio och det är två trötta grabbar som snart kryper till kojs.